Vårvärme

Var igår och åkte skidor. Bättre väder kan man inte ha. Jag njöt hela tiden. Man behövde inte mycket kläder och snön var riktigt skön. Fast nu svider hela ansiktet och ser ut som en tomat. Och lite träningsvärk och blåmärken såklart. Men dessa vyer kan man ju inte tröttna på, eller hur?

Har inte skrivit så mycket nu på ett tag men jag var ganska upptagen både fysiskt och psykiskt inför provspelningen i Göteborg. Och efter det har jag mest varit lat. Men provspelningen kändes bra, det bästa var att känslan att provspela inte kändes extremt obehaglig. Kan antagligen omöjligtvis vara behaglig, men ju mindre obehaglig desto bättre. Nu vet jag vad det handlar om i alla fall.

Innan provspelningen hade vi ju orkesterprojekt, som jag rapporterat om innan. I samband med det så spelade vi finalen från Brahms 1a symfoni med Simon Rattle (som är Berlinfilharmonikernas chefdirigent) under två timmar. Det var helt fantastiskt. Det var så lätt att spela och jag fick lite av en aha-upplevelse och påminnelse om att det är ju så här musik ska va. Han sa inget revolutionellt, bara saker som lyssna på varann, spela tillsammans, njut. Mycket energi var det. Dagen innan var jag på konsert med Berlin-orkestern, vilket också var fantastiskt. Tänk att spela i en sån orkester.

Vår Bilbo-dirigent blev plötsligt ganska obetydlig, men konserterna gick bra. Vi var i Genève, tyvärr inte så kul konsertlokal, men fin på utsidan. Dessutom snöade det när vi skulle kolla runt i stan, men vi såg konturerna av den stora fontänen på avstånd i dimman. Konserten i Tonhalle var grym, skön känsla att spela där igen. Efter det, fick vi pizza och öl på skolan. Pizzamobilen var där, typ en skåpbil där de bakade pizza. Smart affärsidé.

Trevlig helg!

Italiensk afton

Hej. Väldigt lång paus nu , men det har vart mycket att göra och mycket som tagit upp hjärnkapacitet. Men nu är det lugnt igen, så jag ska snart göra ett sammandrag. Nu tänkte jag bara berätta vad som hände igår.

Vi spelade vår Beethoven-oktett då Mélodie (som spelar fagott) hade sin Internprüfung (prov inför en jury inför examen). På kvällen skulle vi fira. Tyvärr bangade de andra i oktetten. Så jag gick själv med massa italienska fagottister. Alla var inte italienska, men kan i alla fall prata italienska. Först tänkte jag ååh, vad har jag gett mig in på: sitta å glo som ett fån hela kvällen och inte förstå något. Dessutom var jag redan ganska trött och klockan var strax efter 10. Vi gick en bra bit från centrum i Winterthur till ett litet hus mitt i nåt industriområde.

Det visade sig bli riktigt kul. En äkta italiensk husmor ägde restaurang och vi fick att äta tills vi var helmätta, maten bara fortsatte att komma. Tagliatelle, formaggio, salami, pane, tiramisù, amaretti och en massa annat. Dessutom vino, amaro, espresso och limoncello. Tutto molto bene!

Och det är ganska intressant hur mycket man kan förstå av ett språk man inte kan bara genom att titta på kroppspråket. Så med hjälp av mina bristfälliga franskakunskaper och italienska musiktermer lyckades jag förstå ganska mycket och lärde mig en del. Självklart pratade de andra engelska, tyska eller franska också, så jag var inte helt lost. Kul var det i alla fall. Vi dansade Tarantella också. Jag blev sugen på att lära mig mer italienska och bo i Italien ett tag (eller omvänt).

De som ägde restaurangen höll öppet extra bara för oss och de kändes mer som att va hemma hos någon än en restaurang. Vi gick väl därifrån vid halv 3-tiden.